Vår dröm om ett vackert kök där vi alla faktiskt får plats börjar bli verklighet. Vi tog i alla fall många steg närmare i helgen. Vi var i Malmö och hälsade på Linn och Martin, de har köpt lägenhet i Slottstaden och precis flyttat in. Härlig genuin funkis med öppen spis och vackra golv. Jag tror det kommer att bli hur fint som helst, när de väl packat upp alla lådor och fått upp lite andra tapeter och gardiner. Jättemysig helg med långa middagar. Vi hade lämnat bar-nen hos mina svärföräldrar så vi behövde inte oroa oss för att bli väckta tidigt av barn som ville bli underhållna. Alltså tog vi chansen att sitta uppe extra länge. Så här i efterhand kanske vi borde lagt oss i vettig tid i alla fall en av kvällarna så vi kunde sovit ut för en gångs skull, men det här var värt tröttheten på söndagen!

Men det var ju inte det jag skulle berätta om. På lördagen så började vi med frukost på FYN – det som tidigare var Chez Madame. Vi var så ledsna när vi fick höra att Chez Madame lagt ner, men glada att FYN tagit över, de kan sina grejor de med!
Och i Sankt Knut-området finns det en del roliga second hand-butiker också. Bland annat My Little Loppis som ligger mittemot FYN. Köpte två fina pinnstolar där som kommer passa per-fekt i nya köket. Lite Lilla Åland-stuk men med en helt annan prislapp…

Men en annan överraskning väntade oss. Och egentligen borde jag väl inte bli förvånad – det är när man slutar leta så förtvivlat som det händer. Inte trodde jag att jag skulle köpa köks-luckor i Malmö! Men där var de – på Mälarkök. Kolla hur fina luckor de har!

Vi fastnade för de som heter Valö och vi kommer att be dem måla dem åt oss i en färg som närmast kan beskrivas som blekt militärgrön. Den är väldigt organisk och naturlig. Det kommer att bli så fint.

Och jag gick ju så klart igång på beslagen i koppar – för nu har jag bestämt mig. Vi ska köra ett dovt och vackert kök som härstammar från allmogen och shaker-stilen. Lugna och varma fär-ger som bjuder in till ett riktigt gästabud. Det andas kvalitet och lång historia och gedigna material. Inget känsligt och vitt som man inte får spilla minsta lilla såsdroppe på. Ett kök att verkligen leva i.

Men självklart kommer jag inte nöja mig med dessa två färger i vårt nya kök. Det är ju något som fattas, och ni vet ju vad, eller hur? Helt rätt – gult! Annars skulle det ju inte vara ett kök som jag har varit med och valt.
Jag kommer att måla ett par av lådfronterna, de översta tror jag, i en härligt honungsgul nyans som kommer att gifta sig med det blekt gröna och kopparen på ett fenomenalt sätt.

Åh vad jag ser fram emot vår första frukost i vårt nya vackra kök!

Ibland längtar jag tillbaka till en tid när husen byggdes för att hålla, och inredningen likaså. När slit och släng inte var orden för dagen utan man använde det man hade tills det gick sön-der och inte kunde lagas fler gånger.

Vi bor i ett från slutet av 50-talet, med smart planlösning utan krusiduller. Men ibland kan jag drömma om ett sekelskifteshus. Där väggarna sett mycket och golven tagit emot trampet av många fötter. Ett hus med historia som vi skulle ta hand om och se till så att det kan leva i hundra år till minst.

Åh! Så vackert. Katthult från Emil i Lönneberga.

Åh! Så vackert. Katthult från Emil i Lönneberga.

Kruxet med att ta hand om gamla hus kan vara att det kan vara riktigt knivigt att få tag på ”reservdelar”. De flesta säljer ju nya kök, nya fönster och nya dörrar med nya handtag i sina butiker. Men de finns också de som har insett värdet i de gamla husen och de gamla beprö-vade byggteknikerna.

Gysinge Byggnadsvård till exempel. Där kan man hitta beslag som antingen gjordes 1923 eller så är de replikor på beslag som gjordes 1923. Det skulle vara en styggelse att sätta ett nytt handtag på en 130 år gammal dörr! Jag kan spendera långa stunder framför deras sida och bara drömma: Linoljefärg! Roslagsmahogny! Ägguletempera! Ja ni hör ju.

Men det finns ju något väldigt bra och inte alls bara bakåtsträvande i denna vurm för det gamla – det är stort miljötänk bakom det också. Istället för att slänga ut mina gamla fönster kittar jag om dem själv och målar dem så de håller i många år framöver.

Svenskan skrev om Gysinge och andra som går i samma spår – http://www.svd.se/bevarade-kulturvarden. Jag välkomnar den här trenden med öppna armar. Vi kan ju inte hålla på och bara producera nytt hela tiden, vi måste tänka längre än så. Och genom att lära oss hur vi tar hand om vårt hus, inte bara fasaden utan även fönster, golv och dörrar så ger vi våra hus längre liv. Det är en investering för framtiden om något, var ska annars våra barn bo?

Men alla vill inte tillbaka. En kille på mitt förra jobb bara fnös när jag sa att jag ville bo i ett gammalt hus. Han ville bo i sprillans nytt, annars fick det vara. Vi är minsann olika vi människor. Tur är väl det! Nu slipper vi alla tävla om samma hus.

Som jag har berättat så är vi mitt inne i en ingående köksrenoveringsfas just nu. Renoveringen har pågått i kanske fyra veckor nu. Men i mitt huvud har den dock pågått mycket längre. Ända sedan vi för två år sen fick vårt andra barn och vi insåg att köket kommer att bli för litet inom kort. Vi behövde slå ut minst en vägg och göra plats för alla familjemedlemmar. Men det är många val som måste göras – ska vi ha en köksö? Och ska köksön ha egen vattenkran och vask? Ska vi kunna laga mat på köksön eller är det bara för förvaring och snabba stående mål-tider?
Hur ska diskbänken se ut – ska det var rostfritt stål och praktiskt eller grön och vacker mar-mor, som kräver lite mer omtanke?

Dessutom har jag inte kunnat bestämma mig för vilken väg vi ska gå. Om vi ska vara galna och vräka på med färg och mönster eller dovare och lugnare. Danskarna har alltid varit bra på det där med stylish inredning som inte är för mycket utan alldeles precis.

Som här till exempel:
http://www.residencemagazine.se/hemma-hos-kim-dolva-kopenhamns-egna-koksjesus/

Det är ju bara så snyggt! Men det är också ett kök som kräver stillhet och att man alltid plock-ar undan efter sig, eftersom hela rummet är som ett konstverk, ett stilleben som man inte ska störa.

Det lutar åt ett livfullt och galet kök – jag hoppas att jag får med mig resten av familjen på det också.
Än så länge har vi bara tagit ner skåpstommarna som vi kommer att återanvända och börjat riva ner väggen – vi gör det själva, när vi får tid över så det går inte så fort. Som tur är har vi många vänner att hälsa på, och nära till våra respektive föräldrar…

Jag jobbar som grafisk designer – vilket betyder att jag sysslar med färg och form hela dagarna. Och när jag sen kommer hem så fortsätter jag med det i mitt eget hem!

För mig är inredning som att lägga pussel – men med tredimensionella bitar som ska fogas samman till en magisk helhet. Och det roliga är att till skillnad från pussel så finns det oändligt många slutbilder som man kan bilda med de olika bitarna. Men det är samma känsla av att hitta mönster och återkommande teman som går igen. Jag gör mitt bästa för att pussla ihop en bild som tilltalar både mig och min familj som också ska leva med mina idéer.

grafisk design

När jag jobbar, och även här hemma bör kanske tilläggas, tycker jag om att använda mig av det oväntade, blanda traditionella med hypermodernt, olika stilar utan att det blir överlastat. Det är en balansgång!

För ett tag sen såg jag ett reportage som visade hur vackert det kan bli när man vågar lite i färgvalet. Och ja, de har valt gult bland annat.
http://www.skonahem.com/inspiration/Kok-Kok/Var-inte-radd-for-farg-i-koket–knallgult-och-gratt-en-fantastisk-kombo

Är det inte underbart? Det här köket tar i, samtidigt är det hemtrevligt och vilsamt att vistas i. Det krävs mod av både inredare och framförallt familjen som ska bo och leva i det.

Ett tips om du har en galen inredningsidé – skriv ner den på en lapp. Titta sedan på lappen två eller tre veckor senare och se om du fortfarande tror på idén – då kan det vara värt att testa!