Jag vill tillbaka!

Ibland längtar jag tillbaka till en tid när husen byggdes för att hålla, och inredningen likaså. När slit och släng inte var orden för dagen utan man använde det man hade tills det gick sön-der och inte kunde lagas fler gånger.

Vi bor i ett från slutet av 50-talet, med smart planlösning utan krusiduller. Men ibland kan jag drömma om ett sekelskifteshus. Där väggarna sett mycket och golven tagit emot trampet av många fötter. Ett hus med historia som vi skulle ta hand om och se till så att det kan leva i hundra år till minst.

Åh! Så vackert. Katthult från Emil i Lönneberga.

Åh! Så vackert. Katthult från Emil i Lönneberga.

Kruxet med att ta hand om gamla hus kan vara att det kan vara riktigt knivigt att få tag på ”reservdelar”. De flesta säljer ju nya kök, nya fönster och nya dörrar med nya handtag i sina butiker. Men de finns också de som har insett värdet i de gamla husen och de gamla beprö-vade byggteknikerna.

Gysinge Byggnadsvård till exempel. Där kan man hitta beslag som antingen gjordes 1923 eller så är de replikor på beslag som gjordes 1923. Det skulle vara en styggelse att sätta ett nytt handtag på en 130 år gammal dörr! Jag kan spendera långa stunder framför deras sida och bara drömma: Linoljefärg! Roslagsmahogny! Ägguletempera! Ja ni hör ju.

Men det finns ju något väldigt bra och inte alls bara bakåtsträvande i denna vurm för det gamla – det är stort miljötänk bakom det också. Istället för att slänga ut mina gamla fönster kittar jag om dem själv och målar dem så de håller i många år framöver.

Svenskan skrev om Gysinge och andra som går i samma spår – http://www.svd.se/bevarade-kulturvarden. Jag välkomnar den här trenden med öppna armar. Vi kan ju inte hålla på och bara producera nytt hela tiden, vi måste tänka längre än så. Och genom att lära oss hur vi tar hand om vårt hus, inte bara fasaden utan även fönster, golv och dörrar så ger vi våra hus längre liv. Det är en investering för framtiden om något, var ska annars våra barn bo?

Men alla vill inte tillbaka. En kille på mitt förra jobb bara fnös när jag sa att jag ville bo i ett gammalt hus. Han ville bo i sprillans nytt, annars fick det vara. Vi är minsann olika vi människor. Tur är väl det! Nu slipper vi alla tävla om samma hus.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *